Ok, I won't speak, but it's just 'cause I can't.

Jag kämpar för att få tillbaka rösten... men det vill sig inte! AHHH! Min lillebror J som är almost 4 år tycker att jag är konstig. Det lilla väsnade ljud jag får fram ibland låter säkert riktigt skrämmnade i ett barns öron.

Jag är en person som pratar rätt så mycket. Ibland pratar jag även för mycket, enligt vissa. Det är såndant man förstår utan att någon behöver säga det rätt ut, blicken säger allt: "Du pratar för mycket, sluta nu, jag orkar inte höra något mer...". Okej, fine! Nu kanske det framstår mer i det här ganska onödiga inlägget hur mycket jag lider av att inte kunna prata, jag känner mig typ döende.

Lillebror är den som aldrig ger mig blickar om att vara tyst. Han förstår väl inte bättre, men han förstår mig. Och nu är han typ rädd för min röst (alltså den som inte ens existerar längre).

Lär mig teckenspråk för jag vill prata. Jag klarar fan inte av det här längre.