Dödsdag

Hela veckan har det kännts som att plugghetsen är över och jag har varit gladare än vanligt (...om jag får säga det själv). När man är glad och posetiv är det lätt att glömma allt det dåliga och jobbiga. Just det hände mig. Mitt i mitt glada posetiva jag förträngde jag de prov vi faktiskt har KVAR att göra. Shit! Så nu sitter jag här stressad och, ja, den posetiva och glada Melanie är så gott som borta.

Inte blir det bättre av att jag inte ens har med mig psykologiboken eller anteckningar så att jag kan plugga till provet vi har imorgon. Fan, fan, FAAAAAN... Finns det ingen som skulle kunna ge mig lugnande, eller varför inte slå ihjäl mig så att jag slipper genomlida min dödsdag imorgon?
Jag längtar nu så fruktansvärt mycket till helgen. Imorgon (efter dödsdagen i skolan) ska jag först träna med Thorsan, sedan hem till Malin som fyller 18 år idag och sedan sova hos T för att träna igen på morgonen.

Ja, det är i alla fall mina planer om jag nu överlever dödsdagen i skolan (hur många gånger har jag nämnt det nu?).

Kanske är det för att jag insett att hoppet är borta.

Fan då.

Helvete.